Mitt krypin

det pratas mycket om stress o press nu...

Vi hade för ett tag sen en workshop som det så fint heter om detta.
Som vanligt känner jag efteråt att jag kanske tog i för mycket, sitter o pladdrar och kanske låter otroligt negativ...det är inte riktigt meningen. Nåja jag sa iallafall vad jag tyckte.
Jag är ju den som jobbar klart minst här. I min värld jobbar man bara övertid om man är riktigt tvungen och jag brukar lyckas klara mig. Till priset av att jag ofta känner mig som en bov när jag går hem.
Ofta går jag hem först och det känns som om alla tittar på mig när jag går o tänker att nu går hon hem igen o vi sitter kvar och får slita...
Tror dock inte det är då men känslan är sån. (vilket jag oxå sa på mötet)
Efteråt kom en arbetskamrat o pratade med mig och sa att hon tycker det är så bra att jag inte jobbar så mycket övertid.
När jag sa att jag ibland känner mig som en skurk sa hon -VA! du är ju en förebild!   Värmer att höra sånt.

Så var det igår som några av gubbarna stod o pratade om pensioner och jag föll in lite i samtalet. 
En av dem sa att
-När ungdomarna går i pension kommer de inte behöva någon pension för de kommer ha arbetat ihjäl sig. (rätt rått utryckt)
Då sa en annan
- Inte alla inte, och tittade på mig -Här har vi en tjej som är förståndig.
 -Jo, jag har förstått det men det är inte alla som är det.

Skönt att det är några som tycker man är förståndig.
Så därför tar jag mitt förstånd och åker hem nu!