varför är det alltid ens eget ansvar?

Jag går ständigt runt med dåligt samvete för att jag hälsar på mormor o morfar för lite. För att jag hälsar på pappa för lite...
Och när det sen gått ganska lång tid o mormor säger -"jag har ju inte sett er sen... "ja nåt datum
Då får jag jättedåligt samvete och ångrar att jag inte tagit mig tiden att åka dit. Det är ju bara ett par mil bort .
Men sen undrar jag oxå, varför hör inte de av sig eller kommer o hälsar på?. Varför förutsätts det alltid att det är jag som ska tyvärr inte ens har en bil ska sätta mig på tåget och åka o hälsa på..... hmmmm
Jag måste skärpa mig.
Tror iallafall att en bil blir lite lösning på det hela.
Verkar som om jag ska bli volvo-ägare, hoppas det blir snart bara...


då var det igång igen då

orkade inte riktigt med värken längre så efter mycket om och men så tog jag mig iväg till läkaren.
Höll inte på att få komma dit överhuvudtaget för den vidriga sköterskan i telefonen. pust.

Nu är det alltså dags för utredning igen, vilket är bra. Skönt som tusan att han inte bara skickade mig vidare till sjukgymnast och sen släppte det. Nu har det tagits prover för att utesluta alltmöjligt, typ reumatiska sjukdomar osv.
Så har jag fått remiss till röntgen för att kolla upp det hela igen. Och så tabletter not värken.
Sååå skönt med en läkare som tar det på allvar o inte bara slussar vidare.
Hoppas att vi kan få fram nåt nu då men jag tvivlar.
Förmodligen blir det samma visa igen att de inte hittar något och att jag får otäcka övningar av nån sjulgymnast igen som bara gör ont.
men men vi får väl se, har iallafall kommit nånstans...

hur gammal/ung är man?

Fick för mig att jag ville ha ett par basketkängor... Alltså tygvarianten som jag på typ 80-talet hade...
Japp, det ska jag köpa tänkte jag.
Så kom frågan... Är det för fjortisaktigt? Kan man ha baketkängor när man är över 30? :)
Så såg jag en kvinna i 40-års åldern med ett par så då tänkte jag att visst tusan ska jag oxå ha ett par.
Så nu har jag köpt ett par och trivs riktigt bra i mina tygskor:)

Tilläggas ska väl att jag aldrig skulle betala 600 spänn för ett par tygdojjor bara för att det står converse på dem. Kanske är det där skillnaden ligger mellan mig och fjortisarna?
Mina kostade en sjättedel och funkar utmärkt!

Trevlig måndag på er!

ägg och sånt

Jösses vad skönt med lite påskledigt.
Känns som om jag redan nu psykiskt har tagit ledigt.
Vill helst inte rita ett streck till idag.

L gör sin första arbetsdag idag och det var nog jobbigare kanske än hon trodde... Lilla vännen....
Tårarna kan man iinte stoppa ju.

Ska luncha med Sara strax, kommer inte vilja gå hit igen sen, men men måsta iallafall sluta senast 15.30 för att hinna med tåget.

En glad påsk till alla!

mogonstund

Vilken morgon!

När jag gått ut och låst dörren i morse kom jag på att jag glömt körpärmen. Typiskt.
In igen och hämta den.
Ner för trapporna
Ut till cykeln
Låsa upp och hoppa på.
Träningsväskan!!! Inte med.
Pust!
In igen
Upp för trapporna
Låsa upp
Packa det sista i väskan.
Ut igen.
Hmmm bara en vante....
Var är den andra?
Pust!
Orkar inte
Åka utan vantar till jobbet.....

ibland

Ibland händer det att allt runtomkring känns så otroligt oviktigt

Ibland händer saker som man inte tror kan hända.

Ibland händer det att allt omkring bara bleknar och man funderar över vad som är viktigt i livet och inte.

Ibland händer det saker som man önskar man kunde rå över.

Ibland är allt så orättvist.

Idag är en sådan dag.

Om jag bara visste vad jag skulle göra

Om jag bara kunde hjälpa till

Om jag bara kunde förstå vilken sorg och smärta det måste vara

Om jag bara kunde lindra smärtan på något vis

Men jag kan inte, ingen kan det…

De måste ta sig igenom och jag kan bara stå brevid och inget inget göra. Jag kan bara ana hur jävligt det förmodligen är.

Jag känner mig så otroligt maktlös, kan bara försöka ge dem några få ord om att jag tänker på dem. Jag kan inte ge någon tröst och det är oerhört frustrerande.

När vänner drabbas gör det ont i mig också

Önskar jag kunde göra nåt.

Jag tänker på er!


ofattbart...

men nu snöar det igen.... jag finner inte ord.

Igår var jag på kören och vi hade ett otroligt intensivt pass, jag var helt slut efter.
Cyklade iväg till Maria o Viktor och satt där och språkade ett par timmar.
Sen var jag pigg och på riktigt bra humör. Tänk att lite umgänge med folk man gillar kan pigga upp en så.
Peppe frågade vid 23-tiden när vi pratade ifall jag tagit nåt uppåt tjack :)

Kanske den konstigaste lördagen

I lördags var det bestämt sen länge att vi skulle åka till stockholm, sara peppe o jag för att lyssna på Håkan Hellström o S-B Taube.
Biljetter var köpta, både till konserten och till bussen vi skulle åka med dit.

Så i fredags kväll ringer sara med något desperat röst och talar om att hon hittar inte konsertbiljetterna....
(Det är då fredagkväll och vi ska åka 8.00 på lördag morgon.....) Under en mycket trevlig kväll hos sara med 5 flaskor vin eller nåt sånt :) bestämmer vi iallafall att vi åker och tror att vi ska kunna komma in iallafall på konserten.
Så sara ger sig upp i svinottan och cyklar till jobbet och hämtar bokningsbekräftelsen från ticnet som hon hade på jobbet. Detta ska nog gå bra tänker vi och med tunga huvuden från kvällen innan står vi på plats vid bussen strax innan 8.
Och där stod vi....
och väntade.... och väntade...
Tror ni det kom nån buss?
Näääää
och inte kunde vi ju kasta oss på ett tåg heller eftersom vi inte ens visste ifall vi skulle kunna komma in på konserten...
Ha haha man kan bara skratta åt alltihopa
Vi kom verkligen aldrig iväg.
Bussbolaget hadehaft datahaveri och vi hade försvuinnit ur systemet så de trodde ingen skulle åka och skickade ingen buss....jösses.
Nu får vi iallafall tillbaka busspengarna och dessutom halva priset för konsertbiljetterna från bussbolaget. Fint det. Vi som inte ens hade nåra biljetter :))
Ha ha
Så blev det då en hel dag tillgodo helt oplanerat. När klockan var 12 hade vi fikat och gjort hela stan :)

Men idag är det minsan grå måndag pust o stön...