När man talar om andra...

..och vad som händer i deras liv skrev S om oss i vårt "gäng":

"det är mest vi som livet mest bara rullar på för och inget händer..."

Det värsta är att det är sant och det känns riktigt träligt just nu...
Det är hög tid att det händer nåt positivt nu.


måndag hela veckan lång

till nästa gång....
Halvdant väder, hungrig, ont i huvudet, uttråkad
Mamma Mia!


då var det klart då

2 veckor i november i Marocko blev det!
Hur skulle man annars klara hösten....huuu :)

Ska bli så skönt, längtar redan dit, men det är ju ett tag kvar.....

Nu har jag ont i huvudet igen.....varför tar aldrig arbetsdagen slut!?!?!

fredag

idag och jag är på lite bättre humör. skönt. Hoppas det håller i sig hela arbetsdagen, kan ju lätt vända:)

Ikväll samlas vi hos Maria,ska bli kul att ses o snacka lite skit över lite vin.

Sov rätt dåligt inatt oxå, har väl vänt på dygnet lite. Nu blir det ju helg så då kommer man nog heller inte rätt.
Åker nog till Västanvik på lördag eller söndag. Får se vilken dag det blir.


Dagbok

Aldrig i mitt arbetsföra yrkesliv har det varit så svårt att börja jobba efter semestern...
Ena stunden känns det som om jag skulle kunna säga upp mig direkt och bara strunta i alltihopa för att det skulle vara värt det.¨
Nästa stund griper givetvis den lilla realistiska sidan upp och säger att det kan man ju verkligen inte göra, hur skulle det se ut...... Piss!!
Är så trött på hela företaget så hälften vore nog!

Jag kan inte för mitt liv förstå hur folk kan vara särbos i flera år och tycka att det går bra....jag fattar det bara inte. Jag tycker det är döden! Sitta här o titta på dåliga tv-program med mig själv i en liten lägenhet
... nä vet nån vad...

Jag har bestämt mig för att börja skriva dagbok, alltså då förstoss mera privat än detta. Här kan man ju inte basunera ut alltmöjligt för vem vet vem som läser...


vet inte vad

det är med mig riktigt...
Tycker bara att det är så fruktansvärt träligt på ren närkningska


är det inte konstigt hur folk prioriterar?

När det händer stora saker såsom tragedier, sjukdomar, skador osv i människors liv så händer det väldigt ofta att de påstår att de helt plötsligt efteråt inser vad som är viktigt i livet.

I stort sett alla kommer fram till att de ska proritera annorlunda framöver. Att arbetet inte är viktigt längre utan att det är familjen och tiden tillsammans med dem som är det som betyder mest i livet.
Hur många gånger har man inte hört sådana historier?
Varför fattar inte folk det innan, måste det till stora tragiska händelser för att människor ska fatta det?
Det förstår inte jag...
Själv tycker jag att det är så oerhört självklart!

Nä dags att gå och köpa trisslotter och försöka bli miljonär ;)


som vanligt så

blev en massa saker som jag tänkt mig göra på semestern inte av.
Det är väl för underligt hur man kan tycka att 4 veckor är så lång tid och att man ska göra ditt o datt men sen i efterhand så undrar man vart veckorna tog vägen och varför man inte "hann" göra de saker man tänkt.
Jag skyller på värmen =) Man orkade inget annat än att bada....

2 st hälsa-på resor brann inne...
Konst på hög har jag fortfarande inte lyckats ta mig iväg på (otroligt) Varje sommar lovar jag att jag ska åka dit.
+ en massa småsaker som inte blev av heller...

Men men det är ju bara 11 månader kvar till nästa semester.... det är väl för härligt!

en annan sak

Semester lagstadgades i sverige år 1938, då fick alla arbetare rätt till två veckors semester.
1946 fick alla ungedomar under 18 år rätt till tre veckors semester, från 1951 kom detta att gälla anställda. Fyra veckor infördes 1963 och fem veckor 1978.

Är det inte dags att öka på lite igen????
=)

vad säger man...

4 veckors semester är till ända.

Känns oerhört surt.... oerhört.

Nu sitter man här igen... Cyklade samma gamla väg, sitter på samma gamla stol... knattrar på samma gamla dator...samma gamla rit-kommandon, samma tid för fika...samma .samma samma SAMMA SAMMA ALLT!
otroligt!
Man kan ju få huvudvärk för mindre...

nu ska jag gå och fika, vi fikar nämligen nu vid denna tiden, varje dag, varje vecka, varje månad...året om

inte ens tanken på saras försök att göra den otäcka låten "gilla läget" till hennes slagord piggar upp idag

/J- extra positiv...