Mitt krypin

om att ha världens bästa barn

---

Är det inte konstigt att just vi fick världens bästa dotter? :)

Jag tänker så varenda dag när jag tittar på henne.

 

 -När dagispersonalen säger att hon är så himla go och pratar så bra och är så klok så tror jag att de säger så om just vår fina K (fast jag vet att de såklart säger bra saker om alla barn)

 -När jag lägger henne på kvällen och hon somnar så snabbt som hon nästan alltid gör, är det hon som somnar bäst av alla i världen. 

 -När vi pratar och jag förklarar saker för henne,och hon lyssnar intresserat och sägger mmm och jag  "vet" att hon förstår, så är hon smartast i världen.

  -När hon ha uttryck som -"vad trött jag blir"  eller när hon läser "Petter och hans 4 getter" och nu har lärt sig nästan hela boken utantill, tänker jag att hon är mest fantastisk i världen. 

 -När hon pekar på sin cykelhjälm eller anrda saker och säger -"morfar köpt den" så förundras jag över att hon kommer ihåg vem hon får saker av.

  När jag kommer in på dagis och ser henne sitta ibland ett gäng andra barn och rita så är det ju såklart hon som är den klart sötaste av alla!

 -När jag konstaterar att hon äter bra, sover bra, pratar bra, är så smart och nästan alltid glad tycker jag hon är bäst på allt.

 -När hon någon gång blir riktigt tjurig tänker jag att det är otroligt sällan hon blir sådan och strax ler hon sitt fantastiska leende igen och vill leka. Vår mesta bästa solstråle!

 -Och när hon rusar in i huset efter dagis, skriker mamma och letar på mig för att ge mig en kram så är det konstaterat; hon Är bäst i världen!

 

Ja ja jag vet.... alla föräldrar känner så men det är ändå en otroligt mäktig känsla.

Att just vi fick världens bästa K som vår dotter!!

 

 

Söta lilla Klara. Såklart du är stolt!
Fint skrivet!