springandet
I lördags morse var pappa o jag ute i viaspåret igen. Fy för bövelen vad segt det gick. Var så fruktansvärt jobbigt redan efter första varvet så jag trodde inte jag skulle orka runt. Jag segade mig igenom dock...
På söndagen var vi en sväng till marieberg och jag hittade ett par löparvantar. Har tänkt på det ett tag att jag behöver ha nåt på händerna, börjar ju bli rätt kallt... Så jag slog till o köpte ett par.
Så kom då måndagen o på hemväg från jobbet bestämde jag mig för att jag minsann inte orkade ge mig ut o springa då. Jag kom hem, bytte om till mysisar och släntrade ut i köket. Där låg ju mina nya vantar, då kom det minsann ett litet springsug och jag gick o bytte om igen och gav mig ut.
Denna gång gick det kalas och det kändes som om jag skulle kunnat springa flera mil :)
Det måste varit vantarna, de fick ut mig fast jag bestämt motsatsen så jag tycker redan de betalt sig haha
Kommentarer
Postat av: Malin
Bra jobbat och snygga vantar! Ibland behöver man en spark i baken. Vad nöjd man blir efteråt. Tur att du köpte vantarna :)
Trackback